Jo, i Fredags var jag i stugan med Emma..som jag kanske redan sagt men ändå. Och jag hade en mardröm, den var så jävla äcklig och fylld av ångest att man blir rent cepe av den drömmen. Jag vaknade mitt i natten av den drömmen också. Emma vet för jag väckte henne också..men då var jag så paff att jag inte visste vilket som var upp eller ner..

Jag drömde att Jenny, min storasyster, hade fixat ihop mig med någon lurk till kille. Jag kommer inte ihåg vem eller hur han såg ut men nu drar jag killar över ett streck så han var en lurk. Jag tror att drömmen har roten i en film jag såg för nån vecka sen, the reaping, då en tjej blev gravid med nåt slags monster till människa och att hon kanske skulle bli tvungen att fortsätta bära barnet.. och det har nog också sin rot i att vi läser om medeltiden i historian nu då abort var omöjligt. ÅNGEST.
Ja, som ni misstänker så drömde jag att jag blev gravid. Jenny hade berättat för pappa och PAPPA SA: "Det är nog bäst att du behåller barnet, det blir perfekt för då kommer du föda barnet strax efter studenten", det var liksom det värsta med hela drömmen, PAPPA SA SÅ. Och när jag då gick till mamma så sa hon samma sak.. Sånt där ger mig fan ångest, Hur fan?! Vad i helvete? Hahaha, det är helt sjukt.. Men studentklänningen då? Hur skulle man liksom kunna få på sig den?! Jag hade i vilket fall lämnat det stället där de var och jag hade kastat mig ut nånstans. Bara försvunnit typ och gjorde allt för att bli av med det som växte i mig. Jag hällde i mig tabletter(jag är ingen tablettmänniska, den som känner mig vet det), men bokstavligt talat. Jag HÄLLDE i mig tabletter, burk efter burk och jag lekte med knivar, jag stack knivar i magen på mig själv (detta for typ förbi som luddiga bilder) Sen stod jag på en klippa, det var rent suddigt och jag backade några steg. Det var ett stort blått hav nedanför (som klippan i "the dark"). Sen sprang jag, fötterna började blöda under den ojämna, vassa klippytan. och jag kastade mig ut. Sen vaknade jag och väckte emma.. Gick på toa.. sen gick vi & la oss igen. Utan ett ord.
Berättade för mamma igår i bilen.. Hon bara skrattade åt mig. Gud vad jag är glad att hon gjorde det.
Det är helt underbart, hon skrattade bara åt drömmen. (:

Jag skaffar hund istället för barn, de är enklare att ha att göra med. Först så växer inte hundar i magen på en, man slipper föda dem, det enda man behöver är att uppfostra dem att bli snälla och trevliga att ha att göra med, har man lyckats med det så är de snälla och rara hela livet. Ett barn måste man lära nya saker hela tiden.. Det är iofs ganska spännande, men jag vill inte ha egna barn..
Eller så "kommer min biologiska klocka" ikapp mig. Så fan heller, tänk er en liten kopia av mig som är cepe?
Hahah, ain't gonna happen. Dock kan jag tänka mig att adoptera, då gör man en bra grej samtidigt. Bara jag slipper ha ett barn i magen.
Längesen jag kom ihåg en dröm sådär tydligt..

Nu är det dags för plugg. Jag hatar det, jag vill inte alls.. =(

bbl.