Det finns saker som känns okej att äta. Och saker som inte alltid känns okej att äta. Vissa saker kan jag ta och äta rent spontant. Men ibland äter jag saker som egentligen inte känns helt okej att äta. Vilket resulterar i att jag mår dåligt och måste kompensera detta samma kväll, eller om det redan är kväll så gör jag det nästa morgon. Detta går i perioder, ibland skiter jag i vilket, ibland är jag helt besatt. Jag har aldrig spytt för att jag tror att detta skulle hjälpa, jag äter hellre mindre än håller på med såna hemskheter.

Kroppen består utav vatten, muskler, skelett, organ, hjärna, hjärta, nerver, märg osv osv.
Kroppen behöver kolhydrater, fett, protein, mineraler, vitaminer, järn etc.
Människan har en tendens att älska fett, socker och salt mat. Fett är bra för kroppen, socker är bra för kroppen, salt är bra för kroppen, I RIMLIGA MÄNGDER. Det ska ju vara rätt sorts fett man äter också? Och rätt sorts socker?

Detta är OKEJ att äta utan ångest - i rimlig mängd.
Avokado
Banan
Äpple
Dadlar
Russin
Potatis
Ägg
Minimjölk
Keso
Majs
Makrill
Lax (väldigt fet jag vet men mycket omega 3)
Kyckling (utan skinn)
Grönsaker i stort
Frukt i stort
Ris är också okej
Vatten, vatten, vatten
Te, Te, Te
Grovt bröd
Fiber havregryn
Lätt naturellyogurt
finns mer att skriva, men orka skriva ner alla världens matprodukter

Detta är INTE OKEJ att äta.
Godis - syntetgodis
Tårta
Bakelser
Friterat
Kakor
Vitt bröd
Flingor
Müsli
Pizza
Skräpmat överlag
finns mer att skriva, men orka skriva ner alla världens matprodukter

Detta kan vara OKEJ att äta - beroende på humör/situation
Choklad (humöret stiger, dämpar pms)

Man kan lista hur mycket som helst och allt beror på när jag ser maten, hur den lagats som avgör om jag tycker det känns okej eller inte. Men får jag för mycket så måste jag kompensera? Right?
Äter jag väldigt mycket första dagen, så vet man att det blir mindre den andra dagen. Plus minus Noll är vad jag är inställd på. Det är väl ganska naturligt om man vill behålla vikten?
Jag har varit en stor tjej, en väldigt stor tjej. Jag har vägt upp mot 84 kilo. Det är FRUKTANSVÄRT MYCKET.
Nu väger jag 72. Skulle vilja gå ner strax under 70. STRAX UNDER. Man måste vara lätt för att kunna röra sig, som en fjäder!
Jag är 179,5 cm lång.
Jag är den som faktiskt fasar över att mina knän skulle kunna krossas under min vikt, att man inte skulle kunna rädda mig för att jag väger för mycket, att får de där liggsåren, valksåren, att behöva vara rädd för att KVÄVAS när jag sover, att mitt höftben faktiskt skulle kunna gå mitt av för att jag väger för mycket, att min ryggrad ska pressas samman, inte vara kapabel att lyfta mina egna barn(om jag någonsin skaffar några), inte kunna klara mig själv helt enkelt? Jag vet att det där inte skulle kunna hända nu. Men vad vet jag om det kommer slå slint sen så att jag trycker i mig hur mycket mat som helst utan att kunna hejda det? Jag vet ju inte det, och det gör mig orolig. Även om jag tillhör kategorin som tycker att ovisshet tillhör den spännande delen av livet.
Jag är för självständig av mig för att klara av tanken att någon skulle vara tvungen att ta hand om mig. Nej, det hänger inte ihop med MIN värld.
Så ursäkta min besatthet, men jag tänker aldrig bli större igen. Jag kommer inte gå upp i vikt igen. Det kan inte hända. Det får inte hända.
Sen att jag tycker om att träna, ja låt mig få göra det. Tänk hur människan klarade sig förr i tiden? Hur ofta åt man då? Vad åt man? Hur fick man tag i mat? Hur feta tror du de var egentligen? EGENTLIGEN?
Den som sen läser detta, "herregud hon behöver hjälp?!".. Behöver jag verkligen det? Det finns tjejer som är längre än mig och ändå knappt väger hälften av så mycket som jag väger utan att någonsn tänkt tanken att börja träna? Alla har olika kroppar jag VEEEET, jag jämför mig inte med någon annan (för jag är så jävla bra själv) Men jag tänker inte tillhöra kategorin "dags att gå till viktväktarna"-tjejen.
Jag äter nyttig mat, ibland äter jag något onyttigt och kompenserar allt detta med träning. Jag äter i alla fall. Det hade väl varit värre om jag inte ätit alls och tränat som ett as ändå? Eller hur? ELLER HUR?! Jag äter, jag älskar mat, i rimliga mängder.
Det absolut viktigaste av allt, lär dig se skillnad på NÄRING och ENERGI. Vad behöver man äta? Vad äter man för att orka?
Jag vill heller aldrig bli gravid. Eller, aldrig och aldrig. Jag vet inte.
Men tänk dig att ha något levande i dig som växer?  I NIO MÅNADER?!
Man lägger på sig för mycket av det där också. Hahaha, slutah.. xD

Hej, jag heter Sara. Jag är frisk, jävligt frisk & jag älskar mat.

Och om 47 dagar åker jag till ÖSTERSUND.

tjau