Igår eftermiddagupplevde jag en timme som klöste ganska djupa sår i mitt hjärta. Men det var det värt.
Jag träffade Emma utanför sjukhus entrén. Men inte den Emma jag räknade med. Hela ansiktet var dränkt i tårar. Har aldrig sett henne gråta förut. Det gjorde ont.
Ni behöver inte veta i detalj men jag är väldigt lättad nu att folket där äntligen börjar ta Emma på allvar, det är inget spel som går ut på att få uppmärksamhet. Emma - Mår - Dåligt. Emma - Är - Sjuk.
Men ajsing så ont det gjorde i hjärtat.

Om du ger upp nu så har du kastat bort massor av tid. Då kunde du lika gärna kunnat ge upp innan du blev sjuk.
Du har så mycket kvar av livet att leva. Så många människor du ska träffa och göra lyckliga. Så många saker du ska göra, sånt du ska lyckas med. Du har allt liggandes för dina fötter. Praktiskt taget så börjar livet nu.
Bli frisk.


Vi skildes åt och jag fick se ett litet leende på dina läppar, du log mot mig och vi tramsade oss lite. Sen försvann du ner för parkeringen och jag gick upp mot fröken Nilsson ovanför Jysk..
Chill, mat och paketinslagning sen bar det av till 18*2 fest. Men man kände inte så många och alkoholen var farlig för mig så det blev en tidig kväll. Fick för övrigt bål spillt över hela mig, hade jag haft alkohol i mitt tunna blod så hade jag exploderat och strypt klanten som hade omkull mitt glas.. men nej, Aaua & jagdiskuterade justdet där vad man gör eller inte gör när man är full eller inte.
Skit i det, jag klarar mig var den lilla kommentaren jag hostade ur mig..
Sen kom M & hämtade mig. Choklad, mys & ja.. Jag känner mig trygg med dig.
Men det är en synd att du inte kan låta mig sova längre än till 10.. >_<