Ja, men det svider lite i mig och jag tänker på det ganska mycket. Jag hoppas på det bästa. Tiden visar vägen, som alltid.

Hade en suverän dag igår, först heldag med fika, och fix med hojar. Jättemysigt och trots att det var så kallt så njöt jag av att vara ute. Så skönt när solen äntligen visar sig och lockar ut mig.

Sen bar det till Malmö för att träffa storstrumpa en sväng innan det bar till KARINKARINKARIN för att öppna kvällens första öl. Kära öl, varför tycker jag om dig? Du gör mig fet! haha!
Efter lite chitchat och earth hour så bar det till Magnus borta på Södervärn, trevligt folk, god mat, goda drinkar. Det tackar vi för. Sen blev det lite öventyrliga cykelturer runt malmö. Kallt om händerna som f*n..

Tåg hem vid lunch, strålande sol. Kom till ett regnigt Ystad. En känsla i magen fick mig att vilja gråta. Ungefär som när man trillar och slår sig väldigt hårt och man vill verkligen bara börja gråta som ett barn..men man avstår för att man är vuxen. Den känslan fick jag, av flera anledningar.. Men mest för att jag längtar bort. Så himla långt bort. Bort från allt. Något nytt, en ny sommar?
Mötte hur som helst upp emma och då försvann den där känslan i magen, men hon anade väl mitt tillstånd. Bakis, förvirrad och tvistad. Hu vad skönt det ska bli att vina bort lite sorger på Fredagkväll. Först lite volley efter ett seminarium i Malmö. Sen piri-piri pizza. Ska bli så gött. Handla mat och sen ner till stugan. Vårt ställe på jorden, med en del minnen, både glada och ledsna, jobbiga och roliga..

Vår plats på jorden att försvinna från allt annat, utan att åka särskilt långt.
Har mycket som måste ur kroppen.
Nu.