Jag vet inte riktigt vad det är med människor ibland, men det verkar ofta som om det är otroligt svårt att stå för det man gör och förstå varför konsekvensen blev som den blev.

Äter man för mycket så ökar man risken för fetma, ganska enkelt att förstå att det är ens eget ätande som är problemet.

Hoppar man från ett högt tak så är sannolikheten stor att det gör ont när man landar, inte heller särskilt svårt att förstå.

Sen kommer vi till det här med trafiken..

Kör man för fort så hamnar man oftast i en olycka.
Nej, men då är det plötsligt kurvans fel att man hamnade i en olycka.
Eller den andra som körde för sakta, eller som sanningsenligt körde i både relativ och maximal hastighet för sträckan. Kanske var det rent utav isen på vägen som orsakade olyckan. Vart var man själv när det hände då? Ingenstans? Någon annanstans?

Varför är det så svårt att förstå att även här är det man själv som svarar för konsekvensen.

Det är ungefär som tjejen på sjukhuset som skyller på polisen för att hennes kille körde ihjäl sig i 200 km / h. Var fanns logiken i det sammanhanget? Var det inte han själv som valde att köra så fort? När landets förlängda arm vill stoppa förbjudet beteende. Vansinnesfärden bedrevs utan körkort också. Jag tror faktiskt att de flesta vet att om man ska framföra ett fordon så ska man ha legitimation på det, som ett bevis på att man kan bruka fordonet.

Blir trött på folk ibland.


peace