Idag var jag i Malmö med Jeff (: Alltid lika trevligt att umgås med den galna pågen till daddyfucker!
Jag handlade linne & tröja..ja, som om du vore intresserad av det? Nej, tänkte väl det.. Så jag gick ner till min coola chef på Bully & snackade med henne i 1 timme typ, Katja är alltid lika trevlig att prata med, urskön människa (:

Sen.. Gick jag och köpte en ros.
Jag gick till centralstationen, tog 3an till Värnhem. Därifrån 6an mot Videdal. Jag hoppade av vid kyrkogården.
Jag traskade runt en stund och ljuset föll sig på ett märkligt skrämmande sätt genom molnen, solen ville men vågade inte titta fram. Jag funderade över vart jag skulle hitta dig. Tittar igenom smsen en gång till, satan.. Jag raderade smset där det stod vart jag kunde hitta dig.. Jag fortsatte att traska och läsa namn efter namn på gravstenarna. Hur många namn finns det egentligen?
Katolsk avdelning.. Var det som jag skulle leta efter.. Jag hittade en.. 146 gravplatser. Jag gick och lästa vartenda namn åter en gång på vallen där de fanns. Längre ner på vallen såg jag ett par personer som fixade och donade vid en grav. Den såg ny ut. Jag fortsatte att läsa namn efter namn.. Men ditt namn fanns inte där.
Jag gav upp mitt försök för en stund och betraktade de som donade vid graven längre ner. Sen kände jag igen henne. Milanka.
Jag gick mot dem med Rosen hårt i handen och andades djupt för att hålla tårarna kvar. Sen möttes våra blickar, jag var nästan framme.
"Säg det, bara säg det" Var orden jag uppfattade innan allt brast. Milanka kom emot mig, kramade mig hårt. Vi grät. Det är inte rättvist, inte här, inte nu, inte nånstans. Varför skulle du lämna oss? Hur gick det egentligen till? En hundradels millisekund och du är borta.
Det kändes så konstigt, jag vet inte varför.. Men jag fattar inte att du är borta, hur kan du vara det?
Men det kändes bra, att ha Milanka där som stöttade mig. Och Pero. Jag vill inte att du ska vara borta? Du har lämnat ett så stort tomt hål efter dig.
Varför just du?
Jag saknar dig! Det är 5 månader sen idag. Exakt 5 månader.

Andreja Cukic, du finns alltid i mina tankar. Vi ses igen. Men inte än...