Just nu.. skulle jag bara vilja vara, exakt där du är. Ta din hand och vandra in i natten.
Bland inga andra, där ingen vet, ser eller hör. Så jag får förklara..
Du är nog en av de jag skulle kunna tänka mig dela mina
dagar med. Alla mina dagar. Den känslan har
jag i kroppen och har haft den där.. ett tag nu.
Hur länge det består vet jag inte.
Men känslan har funnits där och aldrig har någonting
känts så självklart.
Jag tänker på dig för mycket.
Men det vet inte du.
För jag har aldrig sagt det.
Och nu kan jag inte säga det längre..

Jag kanske kan en vacker dag igen.
När det passar sig att uttrycka det..





Jag lever halv sålänge. Det är okej.