Längtan efter en omtanke..
Jag satt på bussen efter en lång dag på praktiken..eller så lång var den inte..tiden gick rätt fort..
I alla fall, jag satt på bussen och förbannade mig själv att jag slösat upp alla pengar på telefonen så jag kunde varken ringa, smsa eller nånting.. måste byta till abbonemang igen, jag fixar inte kontantkort FFS.. vill ha ny telefon över huvudtaget..
Så där satt jag och längtade efter att någon skulle ringa och fråga vart jag var nånstans och hur jag skulle ta mig hem.. för jag hade ingen lust att gå hela vägen hem från bussen..bara 2 km men det blåste rätt kallt och jag var klädd i skinnjacka och jag hade glömt vantarna hemma, mina älskade vantar.. Innan pengarna tog slut så slängde jag iväg ett sms till lillasyster i hopp om att hon skulle ringa mig eftersom hon var den enda hemma..TRODDE JAG. Ingenting hände och jag klev av på busshållplatsen vid Valleberga k:a som vanligt..och började gå. Kallt som attan var det och jag längtade fortfarande efter den där omtanken att nån skulle undra vart jag var.. och som jag sa innan..hur jag skulle ta mig hem..Ungefär halvvägs, dvs i Hedvigsdal så kör en stor skåpbil förbi mig uppför backen(världens längsta), sen ser jag hur han ställer sig på bromsen och lägger i backen och kommer tillbaka..
"E de inte en auv Granauds döttrar?"
"jo?"
"Skau du ti fröuslöuv?"
"a?"
"Hoåppa in dåe!"
"ö..okej (: "
A, han pratade extremt bred skånska..och det luktade cigaretter i hela skåpbilen men jag fick skjuts, så jag antar att det får duga med omtanke för denna dagen..
Tack för omtanken.
Ett tillägg, han som plockade upp mig.. jag tror han är min storasysters gamla klasskompis pappa.. haha (: invecklisch!
I alla fall, jag satt på bussen och förbannade mig själv att jag slösat upp alla pengar på telefonen så jag kunde varken ringa, smsa eller nånting.. måste byta till abbonemang igen, jag fixar inte kontantkort FFS.. vill ha ny telefon över huvudtaget..
Så där satt jag och längtade efter att någon skulle ringa och fråga vart jag var nånstans och hur jag skulle ta mig hem.. för jag hade ingen lust att gå hela vägen hem från bussen..bara 2 km men det blåste rätt kallt och jag var klädd i skinnjacka och jag hade glömt vantarna hemma, mina älskade vantar.. Innan pengarna tog slut så slängde jag iväg ett sms till lillasyster i hopp om att hon skulle ringa mig eftersom hon var den enda hemma..TRODDE JAG. Ingenting hände och jag klev av på busshållplatsen vid Valleberga k:a som vanligt..och började gå. Kallt som attan var det och jag längtade fortfarande efter den där omtanken att nån skulle undra vart jag var.. och som jag sa innan..hur jag skulle ta mig hem..Ungefär halvvägs, dvs i Hedvigsdal så kör en stor skåpbil förbi mig uppför backen(världens längsta), sen ser jag hur han ställer sig på bromsen och lägger i backen och kommer tillbaka..
"E de inte en auv Granauds döttrar?"
"jo?"
"Skau du ti fröuslöuv?"
"a?"
"Hoåppa in dåe!"
"ö..okej (: "
A, han pratade extremt bred skånska..och det luktade cigaretter i hela skåpbilen men jag fick skjuts, så jag antar att det får duga med omtanke för denna dagen..
Tack för omtanken.
Ett tillägg, han som plockade upp mig.. jag tror han är min storasysters gamla klasskompis pappa.. haha (: invecklisch!
tjau
Kommentarer
Trackback