Everything goes into a thousand pieces

Det gör ont.
Jag vill inte höra om dina armar.
Din kropp.
Kapsylerna.
Tricken med rakbladen.
Din hjärna.
Jag vill inte höra om hur ful du är, hur fet du är.
Jag vill inte att du ska ljuga för mig, jag vill inte att du ska känna ångest när du är med mig.
Men jag vill inte träffa den du är nu.



Jag vill träffa Emma, den Emma jag lärde känna för 4(?) år sedan. Hon jag sprayade hårspray i ögonen på Mupp på en ganska trist fest, men som blev rolig för att du var där. Vi hördes int epå ett tag efter festen, men sen dök du upp från ingenstans. Och gjorde mina dagar.
Nu gör du så himla ont. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag står bara här. Och kan ingenting göra.
Jag hatar att vara maktlös, vara den som verkligen inte kan göra någonting åt det.

Dö inte Emma, snälla dö inte..


Det värsta är att du inte har en aning om hur ont det gör. Du sitter och skriker i själen och plågar dig själv. Du plågar mig lika mycket men det fattar inte du.

Förstår ni varför jag tappar allt ibland?




Man måste vara den som står när alla andra faller.
Men hur länge orkar man?
För alltid för din skull.

tjau. punkt.

Kommentarer
Sofie

Det är hemskt att stå och bara titta på. Speciellt när man vet man inte kan göra något men man vill så mycket.

jag vill också att emma ska vara den hon var när jag lärde känna henne.. jag känner inte henne länge =/

Jag älskar emma fortfarande, men jag orkar inte stå längre. & jag vet hon känner det. Det tär på mig att hon gör som hon gör, jag vill nästan gå i samma fotspår med henne för hon inte ska vara själv. Men det är bara dumt.

Vi får hoppas hon kommer till sitt sunda förnuft som vi vet hon har och tar sig ur detta. =/

2008-01-07 16:26:08
Anonym

du göder hennes "sjuka tankar" just nu! nu får tjejen PRECIS som hon vill; uppmärksamhet eftersom du nu också uppmärksammat hennes dråpligt pinsamma blogg i din egen.

2008-01-08 21:14:21

Designen är gjord gratis av: Designbloggar

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0