Linn får mig på sånt fint och poetiskt humör..iaf när hon skrivit något djupt och fint i sin blogg så blir man liksom.. jag vet inte.. Det sätter liksom punkt i en tanke man haft för längesen..

Ehum.

Och jag ska skriva en sommarvisa med sol och blomdoft i melodin..


Jag är stressad, jag kan inte sova och jag.. jag.. a, där tog det stopp. Min hjärna är helt slut och ändå sitter jag och stirrar på cyberspacens lucka ut i vida världen, världen jag hatar mest av allt just nu. Varför? A, det går inte att beskriva i den här intoleranta civilisationen.
Jag vill vara anonym.

Emma, ska vi bli anonyma?