Jag ifrågasätter ibland vad jag håller på med. Det gjorde ont. Vilket får mig att fundera på vad jag är, vem jag är, hur jag är och varför jag inte tänkt innan?
Vad är det som är så farligt att binda upp sig på något? Detta är en av de få chanserna jag får i livet att göra något jag är riktigt bra på.
Jag är ju rädd för att misslyckas. Låt det gå, om det går åt helvete, låt det gå åt helvete.
Jag är väldigt splittrad, vart ska det bli av mig? Du lär ju inte få veta förrän du provat? Dra ihop säcken, NU.
Ska jag satsa? Klart du ska, det är nu eller aldrig!?

Det går ju onekligen mot mörkare tider. Förhoppningsvis kallare också, jag kan inte längta efter något mer än jag längtar efter snö. Och oftast väntar jag förgäves.. trist. Det finns inget som är så underbart som snö, jag mår så himla bra av snö.
Mår lika bra av en person också. Fast personen vet inte detta. Eller kanske.. men a, det vet inte jag i såna fall om personen gör eller inte..

Iskallt i luften. Solen värmer endast kinderna. Fingrarna lika kalla som tårna. Luften är liksom elektrisk. Minsta rörelse gör ont i kroppen, vill inte komma för långt ifrån dig. Vad skulle egentligen hända om mina läppar rörde dina?
I tanken har jag kysst dig om och om igen..


2215 bär det till jobb igen. Försökte ta en tupplur förgäves. Slumrade en halvtimme kanske..
hejhej