HemMinnen och tidsfördriv
Jag har alltid varit ganska pysslig av mig genom åren. Fixat, donat, sytt, byggt, klistrat osv. Och gör jag inte det så sysselsätter jag mig med annat :P haha, ganska självklart kanske.
Jag har haft många smeknamn genom alla tider också.. De mest frekventa numera är snuttan(gillas inte), Fis, kickan & såklart granaten. Mamma och pappa hade dock ett alldeles särskilt smekis till mig, Kurtan. Vad fan? Men jo, jag antar att de har rätt om man kollar på håret. Det roliga med mitt hår var inte att det var tillrufsat eller nånting. Mamma kämpade verkligen med vatten & hårt knutna mössor runt huvudet på mig för att få det att ligga platt och fint på huvudet. Men så snart hon tog av denna ytterst hårt knutna mössan när hon trodde det vattenkammade håret var torrt.. Så reste sig håret igen!
För ett par år sedan..ganska många år sen nu när jag tänker efter, så övertalade pappa mig att följa med till fjällen. Jag, 11 år tänkte; Tjoho! SCOUTING! Så en pappa på 100 kilo och en 40 kilos elva-åring for till fjällen en vecka. Fy vad jag grät på tåget från ystad till malmö när vi lämnat mamma. Men jag fixade det och var med om ett och annat. Jag slickade på Sveriges största glaciär, skymtade kebnekaise, såg berg som såg ut som popcornskålar, åt mjukost på tub som aldrig förr på knäckebröd och tyckte om det.. rätt äckligt i vanliga fall. Jag skuttade runt på stenar och tyckte renar var sjukt läskiga och tvärdog på kvällarna efter de långa dagsmarscherna. Kommer ihåg att jag fick 3 myggbett i huvudet som efter mitt kliande resulterade i golfbollsstora knölar i huvudet.. Fick myggbett UNDER foten med. Sablar! Men, men.. jag var det yngsta ljushuvudet som kånkade egen väska genom kungsleden i nordligaste Sverige. Ärligt, jag vill dit igen för att uppleva det på nytt. För jag tror jag skulle uppskatta det mer nu än jag gjorde då. Som 11 år.
När vi var små var mamma och pappa inte svåra med att dra oss hemifrån. Ta med oss någonstans bortom civilisationen.. Där det enda man KUNDE göra var att ro båt i vars en idiotmössa.. Fast jenny trotsade och jag gjorde ju som hon på den tiden..
Nu blir det lite mer Elvis, och lite plugg kanske..
Avslutar med ett typiskt tidsfördriv man kommer på när man ändå scannar in foton..
Ganska barnsligt.. men rätt kul... Lustigt att resultatet blev en sjukt skelögd sara.. kunde inte låta bli att följa lampan med blicken helt enkelt och då blir det väl sådär.. Ni kan tro att moderkakan skrattade när hon såg att jag stod med huvudet i scannern.. ehum..
YES! Trött eller?
tjau
Jag har haft många smeknamn genom alla tider också.. De mest frekventa numera är snuttan(gillas inte), Fis, kickan & såklart granaten. Mamma och pappa hade dock ett alldeles särskilt smekis till mig, Kurtan. Vad fan? Men jo, jag antar att de har rätt om man kollar på håret. Det roliga med mitt hår var inte att det var tillrufsat eller nånting. Mamma kämpade verkligen med vatten & hårt knutna mössor runt huvudet på mig för att få det att ligga platt och fint på huvudet. Men så snart hon tog av denna ytterst hårt knutna mössan när hon trodde det vattenkammade håret var torrt.. Så reste sig håret igen!
För ett par år sedan..ganska många år sen nu när jag tänker efter, så övertalade pappa mig att följa med till fjällen. Jag, 11 år tänkte; Tjoho! SCOUTING! Så en pappa på 100 kilo och en 40 kilos elva-åring for till fjällen en vecka. Fy vad jag grät på tåget från ystad till malmö när vi lämnat mamma. Men jag fixade det och var med om ett och annat. Jag slickade på Sveriges största glaciär, skymtade kebnekaise, såg berg som såg ut som popcornskålar, åt mjukost på tub som aldrig förr på knäckebröd och tyckte om det.. rätt äckligt i vanliga fall. Jag skuttade runt på stenar och tyckte renar var sjukt läskiga och tvärdog på kvällarna efter de långa dagsmarscherna. Kommer ihåg att jag fick 3 myggbett i huvudet som efter mitt kliande resulterade i golfbollsstora knölar i huvudet.. Fick myggbett UNDER foten med. Sablar! Men, men.. jag var det yngsta ljushuvudet som kånkade egen väska genom kungsleden i nordligaste Sverige. Ärligt, jag vill dit igen för att uppleva det på nytt. För jag tror jag skulle uppskatta det mer nu än jag gjorde då. Som 11 år.
Tillbaka till pysslet.. Jag och Jenny (storstrumpa) fick ofta för oss att vi skulle bygga och tillverka saker själva. Vi har genom tiderna bygg en teater med marionettdockor, hästhoppningsbanor(avsedda för oss själva.. ) Kaninhoppningsbanor(som blev uppätna av Wilma & Willy.. Inte konstigt med tanke på att ljushuvudet jenny satte maskrosor i hindren), minst 100 midsommarstänger har blivit uppsatta i trädgården. Inte bara en åt gången då utan flera.Vi har gjort spökfällor och råttfällor, gjort eget bajs(man tar allt som finns i skafferiet och smetar ihop till något som liknar bajs..sen slänger man det någonstans så man kan skratta ihjäl sig åt det..Typ på en husvägg eller så gömmer man det där det kan stå och lukta sjukt äckligt utan att något fattar vart det kommer ifrån.. Vi har gjort många andra saker också, som inte handlat om att bygga och tillverka.. Bland annat ridit in en skyrosponny, en shetlandsblandning(vilket var en killerponny, sjukt bitchig som delade ut både den ena och andra sparken mot en). Vi höll på mycket med hästar över huvudtaget.. Kommer ihåg när jag var runt 12 år. Vi höll till i ett stall va 2 km från där jag bor nu. En gammal gubbe vid namn Gustav hade stört många hästar som han inte riktigt orkade ta hand om..VILKEN TUUUUUR att vi dök upp.. ren tillfällighet va.. Hur som helst. Jag kommer ihåg när jag av någon anledning gick med på att rida stallets värsting. Terror. Den här sköna damen var hur vacker som helst, men hon levde tyvärr upp till sitt namn. Skräcktur. Tjoho.
Nån annan sommar så lekte vi i ett stall tillhörande en filur på då 24 bast vis namn Örjan.. hur man nu kan döpa någon till detta avskyvärda namn... förlåt.
Det var en vaaaaaarm dag, och jag tog ut fjordingen i stallet, Snottra. Helt underbar på alla vis.. lika envis som jag dock. Jag rättar till stigbyglar och så och låter tyglar hänga.. hon står & nosar i marken. Jag hinner nog bara precis sitta upp innan det är dags att närma sig marken igen då jag får en FET fjording rullandes över mig. Tjena, ett under att kroppen höll!
Nu hålle rjag mig till MC när jag får tillfälle.. en del islandshästridning på Gotland, men inga överdrifter. Men teknik och känsla sitter fortfarande där det ska när det väl stigs upp på hästryggen igen.. Förresten, mr. Nyckelben ska hämta sin Benelli imorgon. En lejongul historia. Gryyymt snygg..
Hittade en bild på min alldeles egna, specialdesignade Benelli.. Inte i plåt kanske.. men det är en form av ponny ju...
Hur i helvete kommer man på att göra en orange häst med blått huvud?
Nån annan sommar så lekte vi i ett stall tillhörande en filur på då 24 bast vis namn Örjan.. hur man nu kan döpa någon till detta avskyvärda namn... förlåt.
Det var en vaaaaaarm dag, och jag tog ut fjordingen i stallet, Snottra. Helt underbar på alla vis.. lika envis som jag dock. Jag rättar till stigbyglar och så och låter tyglar hänga.. hon står & nosar i marken. Jag hinner nog bara precis sitta upp innan det är dags att närma sig marken igen då jag får en FET fjording rullandes över mig. Tjena, ett under att kroppen höll!
Nu hålle rjag mig till MC när jag får tillfälle.. en del islandshästridning på Gotland, men inga överdrifter. Men teknik och känsla sitter fortfarande där det ska när det väl stigs upp på hästryggen igen.. Förresten, mr. Nyckelben ska hämta sin Benelli imorgon. En lejongul historia. Gryyymt snygg..
Hittade en bild på min alldeles egna, specialdesignade Benelli.. Inte i plåt kanske.. men det är en form av ponny ju...
Hur i helvete kommer man på att göra en orange häst med blått huvud?
Den är också "Lejongul"
Jo.. systrarna bråkmakarpsykopater då.. snyggepolisen, psykopatbarnet och lärarenNär vi var små var mamma och pappa inte svåra med att dra oss hemifrån. Ta med oss någonstans bortom civilisationen.. Där det enda man KUNDE göra var att ro båt i vars en idiotmössa.. Fast jenny trotsade och jag gjorde ju som hon på den tiden..
Nu blir det lite mer Elvis, och lite plugg kanske..
Avslutar med ett typiskt tidsfördriv man kommer på när man ändå scannar in foton..
Ganska barnsligt.. men rätt kul... Lustigt att resultatet blev en sjukt skelögd sara.. kunde inte låta bli att följa lampan med blicken helt enkelt och då blir det väl sådär.. Ni kan tro att moderkakan skrattade när hon såg att jag stod med huvudet i scannern.. ehum..
YES! Trött eller?
tjau
Kommentarer
Trackback
