Mammas röst var så annorlunda att höra, pappa såg så liten ut och lillstrumpa var inte sig lik. Jag fick nästan gåshud av den konstiga känslan i kroppen när man körde på den krokiga vägen hem, över den lilla bron och fram till huset.

Jag slog personligt rekord i att packa upp och få ordning på allting här hemma, jag packade upp, packade om, städade, har möblerat om, skruvat bort lampor, fixat ny dator, fixar med min kurs för i höst, har hunnit med en kickoff(som för övrigt var jääääävligt rolig!).. tiden bara springer ifrån en. 

Lite uppdatering på det senaste som hände innan jag for hem då. Jag var barnvakt den 8e tillsammans med Sara åt 9 barn(ålder 2-6 år), varav 2 pratade endast franska, 1 endast engelska och 1 förstod svenska men pratade bara franska..de andra var svenska. Minst sagt intressant, fram till middagen gick det bra, sen gick alla barnen upp i rök, sprang och slog sig, längtade efter föräldrar, åt godis så de fick ont i magen..allt hände. Aldrig mer sa jag, men efter att man fått på alla pyjamas och sett Aristocats på franska så kom unge efter unge och föll över en(satt på golvet) och somnade i famnen medan man tog sig till sängen..Wahlron var sötast, DODO! zzzZZZZZZzzzZZzzz...Ah, oui me enfant(haha what?)

När alla barn kroknat så satt man på helspänn för att vara säker på att alla sov..vid 3 äntligen fick jag köra & lämna Sara hemma i ladan och börja min lilla taxitur ut till Furillen. Hemma 0358 vilket var många timmar tidigare än jag räknat  med.

Har jag nämnt att Cattis vill ha med mig till Bryssel som barnflicka till Felix? Lite coolt.. men ja, jag har annat som drar. Även om Felix är världens goaste kid :D

Söndagen, dagen efter ägnades åt timtal med träning..hatade, VERKLIGEN hatade träningsprogrammet vi fått av Dan..Jättetråkigt..och jobbigt. På kvällen rullade vi till Simunds restaurang på Fårö och jag åt jordens godaste fläskfilé med något så drömskt som Ädelostcreme.. Skoja inte om att man kan bli beroende av det där..såå gott, och fitttttttt!!!

Tisdagen innan hemfärd spenderades åt att cykla Fårö runt och jag måste nog säga att jag ALDRIG gjort något så ROLIGT! Anki och jag letade upp vägar, läste fel på kartan, körde fel, hamnade i en tjurhage(action), åt pizza på stranden, tittade på den engelska kyrkogården, svettades i sol, dränktes i regn, sprang över sanddyner i hopp om att hitta något att cykla på och hittade havet där vattenbrynet agerade utmärkt cykelväg, slängde cyklarna och kastade oss i ett stormigt hav, fikade halvt ihjäl oss, fick kramp i vader, lår och värkande knän.. Jätteroligt, totallt worth it. Ont i knät nu bara.. hum.. hoppasd et släpper.. 

Onsdag, Flög vi då? Eller var det i måndags? Kommer inte ihåg, det var fantastiskt hur som helst, tappade tidsuppfattningen helt.. styra småflyg själv är inte dumt!

Torsdagen gick till lite jobb och sen massor av tvättande.. Och massa lek med barnen, inte lätt att bli nerbrottad av 2 kids av släktet Boman.. inte heller lätt att inte grina när de pussar ner en med tandkräm innan det är sovags..

Det var praktiskt taget omöjligt att sova på natten, jag var så nervös för att inte klara mig upp ur sängen så tidigt, missa färjan fanns inte med på kartan. Vi kom upp som tur var, bara någon minut över 5 på morgonen och vi lämnade Bunge ca 0526.. Äntligen hem tänkte jag, skönt! Vemodet i hjärtat trängde sig mer och mer på när vi närmade oss Visby och när vi kört ombord på färjan och tittade ut över den lilla, gamla staden så pressade sig tårarna fram..det var omöjligt att hålla tillbaka att denna sommarn redan var borta, att mycket mer väntas av mig nu och att det inte finns någon återvändo..

En hel sommar med Sara var inte illa, inte illa alls faktiskt. Synd att det redan är borta..

Bortsett från att jag har varit ett känslokallt mongo senaste dagarna så är det ganska skönt att vara hemma. Spelarmötet imorse frick mig att längta något helt otroligt efter mjölksyra i benen, värk i fotsulorna, brännande muskler i ryggen och en värkande hand.. volleyboll <3