Älskade snö, äntligen är du häääär!

Blev lite stressigt i morse dock när jag skulle till skolan, tåget var inne 0955 och mitt seminarie började 1000. Jag skulle ända bort till flundran också, så det blev till att dra på sig de längsta benen och springa. Dock var benen för långa, halvvägs till skolan slår jag tån i en uppstickande gatusten och faller handlöst till marken och slog höft, knän & händer..
"SÅG NÅN MIG?!" Var den första klassiska tanken.. tittar upp & en tjej står på trappen till en byggnad precis bredvid..typiskt..
- Är du okej eller?
- Ja, jag är okej (reser på mig & sopar av skiten på byxorna, rättar till jackan & fortsätter springa)
- Jag är okej, tack för du frågade..
Det var ju inte det att jag halkade i snöslasket och trillade av den anledningen, utan det var verkligen en sten som satt fast i marken & fällde mig. En tjej på 181 cm springer & plötsligt faller hon raklång på asfalten/kullerstenen.. bra Sara. Idiot!

Jag kom i tid i alla fall, dvs att detta var en bra dag.




Varför skulle jag välja att må dåligt när jag kan välja att må bra? Bara en ren fråga. Jag är Ok.

Godnatt.