Hur som, jag tycker själv att jag har ganska lätt för att sätta mig in i andras situationer och försöka förstå varför de tänker som de gör och vad som har påverkat dem till att tänka så.. Men detta går inte med henne. Tålamod är nyckelordet för alla konversationer med henne (i alla fall när det gäller allvarligare saker som ska diskuteras på det sätt som "vi vanliga" människor gör).

Tänk att i hela sitt liv känna att något är fel, men ingen vet vad, inte ens du själv. När känslan väl har lagt sig att man helt enkelt får vänja sig vid att något är annorlunda med dig själv och att det alltid kommer vara så.. Tänk att få ett papper där de står att du är helt olik alla andra. På ett enkelt papper. En text som förklarar att du är dum i huvudet.


Mycket är konstigt i världen.