Och jag kan fortfarande känna förvirringen skaka i kroppen och sudda ut tankarna i huvudet så att allt bara stod stilla och samtidigt snurrade värre än en orkan.

Jag kunde inte fatta det.



Ni som inte vet kan läsa inlägget från ett-årsdagen här.




Ja, det svider fortfarande. Ingen kan någonsin ersätta nr.12.